En sak ska ni ha klar för er. Eller ja, ni ska kanske ha många saker klara för er men i detta inlägg kommer jag att fokusera på en i synnerhet. Ni kanske tror att ni vet vem jag är, vad jag har gjort och vad jag kommer ifrån. Känslan ger mig en liten gnutta obehag. Inte för att ni på något sätt skulle veta det utan tanken på att så många tror att de vet – att de känner mig och den jag är på djupet.
Jag vill idag slå hål på den myten genom att betona en del av mitt liv jag sällan talar om. Visste ni att jag en gång i världen arbetade med markarbeten i Stockholm? Det är sant. Många tror inte att det stämmer med tanke på att både Stockholm och markarbeten är så långt ifrån vad jag gör idag.
Jag funderar lite på om det är en curse som vi människor bär på alltid. Att vi tror att allting kan beskrivas med hur det ser ut just nu, människor exempelvis. Om jag arbetar med bloggar så är det för att jag är skapt för att arbeta med bloggar. Om jag arbetar med markarbeten och bor i Stockholm så kan det förklaras av mitt ”väsen”. Så är det inte. Det ska vi påminna varandra om så ofta vi kan, tycker jag.
Hur som helst. Ja, jag arbetade med markarbeten i Stockholm. Undrar ni kanske varför? I så fall ska ni få ett svar. Jag var lite utmattad efter gymnasiet. Visste inte vad jag ville göra med mitt liv och med min tid. Jag kände inget driv men kände mig smartare än nästan alla jag kände. Jag vände och vred på möjligheter och testade faktiskt på ett antal olika ytterst temporära jobb men fastnade inte för något.
”Tick tack” lät klockan och tiden sprang ifrån mig och mitt liv. Markarbeten i Stockholm dök upp som av en slump. Någon vän skulle flytta upp till Stockholm för att hans morbror (eller farbror?) drev en firma inom just markarbeten. Jag hade aldrig ens hört ordet förut. När jag fick frågan sa jag ändå ja utan att blinka.
Det skulle nu äntligen ske. Jag skulle hitta ett kall. Även om jag knappast trott att det kallet skulle höras från Stockholm och att jag skulle arbeta med något som hette markarbeten – ett kall var ändå ett kall. Förstår ni?
Jag sysslade sedan med markarbeten i Stockholm under ett par års tid. Trots att jag var helt bedrövlig i början så lärde jag mig ganska fort. Jag slet och jag bar och jag la asfalt och tätskikt och allt sånt där. När jag sedan slutade med markarbeten och lämnade Stockholm kändes det lite vemodigt. Jag ville nog egentligen vara kvar.
Frågor? Ställ dem.
Åsikter? Presentera dem.